Bästsäljaren ”Yellowface” blir lika delar satir och tragedi om fulspelet i förlagsbranschen (2024)

• Johanna Käck Text

Rebecca F Kuang befann sig i den engelskspråkiga litteraturvärldens blickfång under lanseringen av sin ambitiösa fantasyroman ”Babel” när det tillkännagavs att hon redan börjat arbeta på sin nästa bok. ”Yellowface”, meddelades det, skulle handla om förlagsbranschen och dess fetischdyrkan av unga genier, dess tvivelaktiga nyttjande av mångfald i marknadsföringssyfte och konsekvenserna av att en författares identitet paketeras som en del av den litterära produkten. Kort sagt: Kuang skulle ta ett rejält bett i den hand som fött henne.

I ”Yellowface” är den kinesisk-amerikanska författaren Athena Liu ”en vacker, Yale-utbildad, internationell, tvetydigt queer icke-vit kvinna” – inte helt olik Kuang själv. Men det är inte Athena som berättar historien, eftersom hon dör i första kapitlet. Kvar står hennes mindre framgångsrika vän June Hayward med Athenas senaste, ofärdiga manuskript i sin ägo. När June läser den starka berättelsen om kinesiska migrantarbetare i Europa under första världskriget blir frestelsen för stor. Hon stjäl manuskriptet, ger efter en omfattande bearbetning ut det under det etniskt tvetydiga namnet Juniper Song, och romanen blir en succé.

Men June Hayward är vit. Hennes enda koppling till Kina är via Athena. Snart börjar anklagelser om kulturell appropriering och plagiatmisstankar att hagla omkring henne, medan hon gör allt för att övertyga branschen – och sig själv – om att romanen hon gett ut verkligen är hennes.

Därefter följer en berättelse som likt en Shakespearesk tragedi rusar mot den oundvikliga katastrofen. June närmar sig de litterära höjder hon drömt om, men drabbas av hybris. Hon kämpar alltmer panikslaget mot sina egna skuldkänslor. Och när hon nått höjden av sin framgång hemsöks hon av vålnaden av den döda hon förrått.

June försvarar sitt agerande med att Athena en gång skrivit en novell baserad på en traumatisk händelse June berättat om i förtroende för sin vän – i sin tur en stöld, tycker June. I ”Yellowface” tar Kuang alltså ett större grepp kring frågan om gränserna för plagiat, appropriering och kreativ idéstöld. Den satiriska udden riktas mot den branschkultur som gjort levda erfarenheter till litterär hårdvaluta.

Den satiriska udden riktas mot den branschkultur som gjort levda erfarenheter till litterär hårdvaluta.

Analysen av rasism i förlagsvärlden, däremot, blir av det grundare slaget. Genom den osympatiska June skildrar Kuang en övervägande vit bransch som skräms av tanken på att lämna ifrån sig makten över litteraturen, samtidigt som den gärna framhäver sina performativa satsningar på mångfald. Där någonstans landar berättelsens sensmoral: ”Yellowface” är en kritik mot hur förlagsbranschen exploaterar icke-vita författare för att plocka mångfaldspoäng och lösa in dem mot försäljningssiffror. Problembeskrivningen är nedslående, men varken ny eller revolutionerande.

Det enskilt största hindret för att ”Yellowface” ska omhuldas av en svensk läsarkrets är dock att den kräver förhållandevis god förkunskap om den amerikanska bokbranschen. Även om det förstås går att dra paralleller till dess svenska motsvarighet utspelar sig berättelsen i ett helt annat kommersiellt landskap. Läsare på engelskspråkiga Booktok är förtjusta, men kommer romanen att kunna engagera på bred front även i Sverige? Jag är tveksam.

Ironiskt nog faller ”Yellowface” till sist på de uppblåsta förväntningarna från den egna marknadsföringen. Romanen annonseras som ”en litterär thriller” och Kuang själv beskriver den som ”en skräckhistoria om ensamhet i en oerhört hård bransch”. Men riktigt så gastkramande blir det aldrig. Det är svårt att effektivt dramatisera ett händelseförlopp som främst utspelar sig på sociala medier. Man biter inte direkt på naglarna över att läsa referat av fiktiva Twitterkonflikter.

Fast det förstås – för den som när egna författardrömmar är Kuangs kritiska gestaltning av det skoningslösa system som för tillfället upphöjt just henne till stjärna nog så skrämmande läsning.

Läs fler texter av Johanna Käck och fler recensioner av aktuella böcker i DN Kultur.